Jag har gillat baskrar ända sedan jag var liten då mamma beskrev dem för mig som något som konstnärer har på sig, och fick då en bild av en basker som en respektfull och lite häftig acessoar. I lågstadiet kom jag därför stolt med min klart blå basker till skolan, men det verkade inte som om de andra barnens mammor givit dem samma bild, för jag blev jagad runt skolgården i ett försök att ta min stolthet ifrån mig. Det gick inte så bra, för ett raseri bubblade upp inom mig som sällan skådats sedan den dagen...