- man inte känner dåligt samvete för: disken som hopar sig på rummet (stor procent utgörs av kaffekoppar), dammråttorna som trängs med otvättade kläder i hörnen och det lite väl fettiga håret. 

- facebook-aktiviteten är ovanligt låg såvida det inte är små frustrerade ångest-anfall

- man bryr sig inte längre om att lägga tid på det yttre, för man har inte träffat en levande själ på flera dagar

- matlagning = värma fryst matlåda (det bästa), koka snabbnudlar i mikron, göra några mackor eller på sin höjd koka pasta med ett litet stekt ägg till.

- när den enda musiken som spelas i min stereo är på språk som för mig är oförståeliga, för annars kan lätt driften att sjunga med störa koncentrationen. Alternativet är svårnynnad instrumental musik.

Tack och lov för att man kan se ett slut på eländet, och redan nästa vecka istället kan ligga på en vit sandstrand med sommarvinden svepande förbi! Det blåser ju för farao aldrig i den här staden förutom när det redan är kallt, man cyklar, och dessutom har ganska bråttom!