En mystiskt lugn dag med krispig höstluft
13 okt,
Det blåser ju alltid i Skåne. Särskilt när man uppehåller sig vid havet utan något lä. Dock inte den här dagen. Det var kav lugnt på ett nästan kusligt sätt, och alla små ljud hördes otroligt tydligt. Det var som att vinden stannat upp för att lyssna efter något särskilt.
Mormor och jag åkte iväg för att köpa närodlade grönsaker i en gårdsbutik och fisk i Kåseberga. Väl i Kåseberga tyckte vi det var trevligt att ta en tur upp till stenarna i det fina vädret eftersom det var ett tag sen för båda två. Det är nog absolut bästa tiden att besöka dem nu. Det är mycket vackrare ljus på hösten, och vyn gör sig mycket bättre utan en massa turister ivägen också!
Bortanför stenarna ser man Ystadbuktens strandkust
Här får man akta sig så att man inte trillar ner!!
Jag älskade att åka till Kåseberga och titta på båtarna i hamnen när jag var liten (fast nu under lågsäsongen finns det förstås inte så många). Eller det roligaste var att få gå uppe på den höga kanten längs piren och bli längre än både mamma och pappa!
Det här är byns enda fiskrökeri numera sedan det andra där vi var stammisar brann upp.
Minnen
I helgen fyllde Löderups Scoutkår 80 år, så nästan hela familjen (systern vägrade) åkte till scoutgården för att fira. Många i familjen har varit aktiva i kåren under åren. Morfar var ordförande i väldigt många år och pappa var med som ledare och satt i styrelsen när jag var yngre. Själv var jag med upp till seniornivån och slutade när jag var ungefär 15.
Många fina minnen har man från den tiden, och när jag inser hur längesedan det faktiskt var känner jag mig rätt så gammal. Jag upplevde bland annat min första kyss på ett scoutläger i ett militärtält när jag var 13, och fick därmed min första pojkvän. Det höll däremot inte så jättelänge eftersom han bodde utanför Helsingborg och vi sågs bara en gång till, men ändå! Jag vill med det kanske ha sagt att scouterna inte bara är att knyta knopar :P...
Många fina minnen har man från den tiden, och när jag inser hur längesedan det faktiskt var känner jag mig rätt så gammal. Jag upplevde bland annat min första kyss på ett scoutläger i ett militärtält när jag var 13, och fick därmed min första pojkvän. Det höll däremot inte så jättelänge eftersom han bodde utanför Helsingborg och vi sågs bara en gång till, men ändå! Jag vill med det kanske ha sagt att scouterna inte bara är att knyta knopar :P...
Nu var det dock nästan inga människor kvar som man kände igen, och det verkar vara betydligt färre barn som vill bli scouter nuförtiden, men det var trevligt i alla fall. Det bjöds på blå marsipantårta med scoutemblemet på, en runda i skogen med olika stationer och scoutiga uppdrag som skulle utföras och sedan lite grillad korv.
Avskedsbrev till Uppsala
Du har kanske märkt att jag har varit lite frånvarande på sistone. Det beror på att jag lämnat dig.
It’s not you, it’s me. Jag känner att jag är på ett ställe i mitt liv då jag verkligen behöver fokusera på mig själv.
Jag har nog aldrig känt att vi passat riktigt ihop eller förstått varandra, men jag har försökt få det att fungera så länge som möjligt och ändrat på de saker jag har kunnat. Till slut kommer man ändå till en punkt då man måste bryta upp. Jag behöver söka mig nya äventyr på nya platser!
Jag vill gärna att vi förblir vänner, och kan ses då och då. Det finns många sidor hos dig som jag kommer att sakna!
Till exempel:
Tack för allt du lärt mig om mig själv! Ibland tänker jag att det varit bäst om vi aldrig träffats, men då hade jag nog inte varit där jag är idag, så jag ångrar det inte!
Yours sincerely,
Ulrika/Ullebulle/Palle/Ulle
