Bright Eyes håller än
Bright Eyes släppte i år sin sjunde skiva som heter the People's Key, och jag tycker den är riktigt bra! Hett tips!
Första låten har ett långt prat-avsnitt i början, som sedan kommer tillbaks i slutet på sista. Det är lite liknande någon av deras tidigare låtar med intervju-inslag. Det kan vara kul att lyssna på en gång, men lite tråkigt i längden kanske, om man lyssnar igenom skivan gång på gång...
Something is in the air...
Jag har gjort en spellista med låtar jag gillar just nu. Den låter lite såhär...
Klicka på länken för att lyssna:
Something is in the air and hope is the last thing that will leave your body
Nytt i skivsamlingen
Sakta men säkert växer samlingen av skivor... det blir några inköp då och då när man känner att man har råd, har hittat skivor som man tycker är sjävklara i en bra samling, som kommer hålla genom tiderna, och/eller betyda något för en längre fram och kanske framkalla fina minnen. Musik definierar delar av livet liksom.
De två nyaste tillskotten fick följa med en hel del i bl a bilen och stugan i sommar eftersom jag inte tog med några skivor hem för sommarlovet, och utan musik kan man ju inte vara!!
Fleetwood Mac - Tusk
Den senaste tiden har jag lyssnat väldigt mycket på Fleetwood Mac, så jag tyckte att jag borde äga en skiva med dem. Jag gillar deras komp väldigt mycket, och så är deras historia intressant. Låtarna är oftast väldigt popiga och enkla, men bakom texterna finns en massa drama och skandaler. En av mina absoluta favoritlåtar är just Tusk, som byggs upp successivt och har en väldigt mäktig energi. Den spelades in på en stadion med ett stort marching band med ett 100-tal musiker.
Tja... det behövs väl inte sägas så mycket?! Han är världens mest kända gitarrist, en legend, och helt enkelt grym!
Some tunes that make me happy right now...
5 favoritskivor
Förklaring av kriterierna (eftersom detta uppskattats förut, hehe): endast skivor som fysiskt befinner sig på min skivhylla får vara med!
Adam Greens charm är de konstiga och roliga texterna (No Legs: there's no wrong way to fuck a girl with no legs, just tell her you love her when she's crawling away...), hans mörka röst och oftast ganska apatiska sätt att sjunga, att melodierna och arrangemangen av låtarna ibland är ganska ocoola och dansbandslika, och så att han är gullig och jag skulle vilja gifta mig med honom förstås...Det är svårt att välja en av hans 5 skivor, för jag gillar alla, och det är mer så att man har några favoritlåtar här och var... På den här finns i alla fall 'I wanna die', Friends of Mine, Jessica (om Jessica Simpson) och No Legs som är några av hans bästa tycker jag. Vissa artister passar bara att lyssna på när man är på ett särskilt humör, men Adam passar alltid! Jag blir alltid på bra humör av honom, och när jag städar och plockar på rummet åker oftast en av hans skivor på! Nu har han släppt ett 6:e album precis, och jag ska försöka få tag i det så fort som möjligt, och så gå och se honom på Strand den 13e feb förstås!!
The Velvet Underground - The Velvet Underground & Nico
Ett ex av specialutgåvan av den här LP:n ligger högt upp på min önskelista! På det omslaget kan man nämligen skala bananen och så finns det en rosa banan innanför! Den här skivan är den perfekta blandningen av deras andra skivor, och den kom också först, så det är som att de sedan utforskat de olika stilarna separat åt olika håll. De repetitivt hypnotiserande gitarrerna för låtarna framåt med en stark kraft som byggs upp och man liksom sugs med i, och det känns som om man är på väg mot ett väldigt viktigt mål. I Sunday Morning, och låtarna där Nico sjunger är det istället en mer svävande och drömsk hypnotisation, men det känns ändå som en lugnare strävan mot samma mål på något sätt. Nu blev det lite flummigt, haha! Men det är så det känns faktiskt...
Adam Green - Friends of Mine
Adam Greens charm är de konstiga och roliga texterna (No Legs: there's no wrong way to fuck a girl with no legs, just tell her you love her when she's crawling away...), hans mörka röst och oftast ganska apatiska sätt att sjunga, att melodierna och arrangemangen av låtarna ibland är ganska ocoola och dansbandslika, och så att han är gullig och jag skulle vilja gifta mig med honom förstås...Det är svårt att välja en av hans 5 skivor, för jag gillar alla, och det är mer så att man har några favoritlåtar här och var... På den här finns i alla fall 'I wanna die', Friends of Mine, Jessica (om Jessica Simpson) och No Legs som är några av hans bästa tycker jag. Vissa artister passar bara att lyssna på när man är på ett särskilt humör, men Adam passar alltid! Jag blir alltid på bra humör av honom, och när jag städar och plockar på rummet åker oftast en av hans skivor på! Nu har han släppt ett 6:e album precis, och jag ska försöka få tag i det så fort som möjligt, och så gå och se honom på Strand den 13e feb förstås!!
The Clash - London Calling
Det var ett tag sedan jag spelade den här frekvent, men den är fortfarande en favorit. Låter bäst på vinylskivan förstås som jag hittade i pappas gamla samling. Jag brukade sitta med skivfickorna framför mig och sjunga med i texterna och tyckte att jag var lite punk, men de är ju faktiskt inte så mycket punk. Lite grann första skivan men annars mest bra klassisk rock. Att jag började lyssna på dem var väl mycket för att Libertines hade spelat in 'Guns of Brixton' och att Mick Jones producerade dem. Dessutom är de väldigt engelska och det gillar ju jag, anglofil som jag är...
Sigur Rós - Ágaetis Byrjyn
Jag har lyssnat mycet på Sigur Rós de senaste 2 åren för jag tycker att det är bra pluggmusik. Dels för att det är mest instrumentalt, ganska lugnt och inte så slamrigt, vilket kan förstöra koncentrationen, och så för att de sjunger på isländska som man inte förstår och därför tjänar det inget till att försöka höra vad de sjunger. Nu har jag däremot börjat tycka om de drömska och energirika låtarna mer och mer, och försvinner in i musiken istället för böckerna, så jag får nog hitta ett nytt band för det ändamålet... Musiken är väldigt målande tycker jag och typiskt bra filmmusik, för man kan liksom se och känna bilder, känslor eller färger framför sig när man lyssnar.
Bob Dylan - Highway 61 Revisited
Åh vad jag tycker om Bob! Nu har han till och med släppt en julskiva, så man kan lyssna på honom alltid, alltid! Det brukar jag väl inte göra precis, men jag är inne i en Dylan-period just nu. Har mest lyssnat på hans 60-tals period förut, men kommit in lite på de senaste tre skivorna nu också. Det är nog ändå den här som fått snurra mest i skivspelaren. Alla låtarna är starka tycker jag. När jag lyssnar på Dylan blir jag alltid fylld av en slags nostalgi och känslor från gamla goda tider. Jag kan ju inte vara nostalgisk över samma tider som han var när han skrev låtarna, utan det är som en tidlös nostalgi som är applicerbar på vilken tid som helst. Jag tycker att han är en väldigt fascinerande människa eftersom han är lite sådär mystisk och otillgänglig, och efter att läst hans biografi så kan man mycket väl förstå varför. Många säger också att han är tråkig live, och inte spelar någon av hitsen, och om han gör det så hör man inte vilken låt det är, men jag tycker att hans motto att aldrig spela en låt precis likadant två gånger är väldigt fint. Jag instämmer också i frågeställningen: varför gå och höra en låt live, som man kan höra precis likadant hemma i stereon? Man vill ju se att artisten faktiskt kan spela, och jag älskar när artister gör helt andra och kreativa arrangemang av sina låtar! Nu kan jag inte uttala mig om hur Dylan faktiskt är live, eftersom jag aldrig sett honom, men det är en av mina stora önskningar!
To run like the wind
Nu har det varit kallt så djäkla länge (ca 16-18 minus varje dag), och man har ingen lust alls att gå ut (när det blir några grader varmare ska jag minsann ut och åka skidor!!). Men när jag hör den här låten: Staralfur - Sigur Ros och blundar färdas jag långt långt bort till en sommardag på stranden med fötterna i vattenbrynet och lusten att bara springa och springa och springa tills man inte orkar springa en enda liten bit till och lägger sig flämtande ner i sanden och tittar upp på molnen som svävar förbi istället.
Zooey Deschanel
Har blivit helt kär i Zooey Deschanel och hennes stil efter att sett '(500 days) of summer'. Hon är klassiskt vacker och charmigt söt på samma gång, och i filmen är hon sådär lite mystisk också. Hon har jättesöta skjortklänningar med vida kjolar och fina kappor, och precis sådär skulle jag vilja vara tror jag...
Dessutom sjunger hon väldigt fint också, och har bandet She & Him tillsammans med M.Ward. Väldigt mysig musik som man blir glad av tycker jag!
Kul danser
Två videos med Ok go som alltid piggar upp. Den första med rolig koreografi på löpband, och den andra synkad dans på bakgård! Någon som vill vara med och lära sig och köra på dansgolvet någon gång kanske?! Hade varit sjukt coolt :P!
Ok go - Here It Goes Again
Det är bara sol hos mig
Huvudvärken är försvunnen, new wave-listan strömmar ur högtalarna, är taggad för kvällens rockiga dammiddag och har bestämt möte med min kläd-dealer! Nu är det bara några kilo hårspray som måste inhandlas! Borde nog äta nånting också tror jag, har ju ingen aning om när man får mat ikväll...
Något liknande detta ska jag försöka få till med håret, fast mer tuperat och volym!! Wihoo, vad detta ska bli kul!
Veckans skiva: Beck - Modern Guilt
Becks senaste skiva från 2008 har gått på högvarv hos mig den senaste tiden. Jag har inte fastnat för honom förut direkt, men den här skivan är lite annorlunda än de andra. Gillar trummorna starkt, han har en skön lite nonchalant röst och väldigt fina gitarr- och stråkslingor. Det är en väldigt bra tyngd i låtarna också. Jag tycker särskilt bra om titelspåret 'Modern guilt' och 'Walls'.
Här kan man hitta den på spotify:
Jag har hittat mycket ny bra musik på sista tiden genom last.fm som jag tycker är jättebra. De ger tips på artister som liknar de man lyssnat på, och det stämmer ofta mycket bättre än i Spotify. Så jag letar artister på last.fm, och kanske provlyssnar lite grann på provsmaksbitarna som ligger uppe, och lyssnar sedan vidare i Spotify om jag gillar det... Om någon mer har last.fm så leta gärna upp mig, så kan man få tips av varandra och spionera på varandras lyssnade låtar! Jag heter 'Ulrickchen' där.
Effektiviteten själv
När jag väl sätter igång att städa så blir det ordentligt gjort också. Jag tror jag fått det från pappa. Han får riktiga städmanier då och då, särskilt i köket, och efteråt kan man inte hitta sina saker som han städat bort till något ställe han tycker är passande.
Idag har jag diskat undan ett berg disk från rummet, och vädrat ut den unkna lukten den utsöndrade. Jag passade också på att diska resten av disken i korridorsköket när jag ändå var igång. Några väskor som stod och skräpade i ett hörn och var ivägen fick åka ner i källarförrådet. I stort sett alla mina koftor som blivit framdragna för provning en dag blev vikta och inlagda i skåpet, och sen blev det till sist dammtorkning och dammsugning överallt.
Inspirerad av Underbara Clara på morgonpasset imorse gjorde jag också en äppel-ljuslykta av ett äpple som ändå var för skruttigt för att äta, och nu har jag ljusmys! Varför tänder jag inte ljus oftare?! Glömmer alltid bort det!
Till städningen satte jag på min bilkörnings-spellista, som funkade alldeles utmärkt till städning också!!
Raindrops keep falling on my head
När jag kom hem efter regnig cykeltur och kände mig som en dränkt katt var det väldigt mysigt att få krypa ihop med en kopp te och ett brev från mormor som hade dumpit ner i brevinkastet under dagen. Hon hade tagit in pelargonerna för vintern, och varit på bilprovningen för första gången i sitt liv. Hon verkar må bra och har vant sig lite grann vid att vara själv nu, och försöker se de små positiva sakerna som att hon nu kan äta torsk när hon vill, vilket inte morfar gillade och att hon inte behöver laga ål. Det är ju alltid något. En annan sak som piggar upp mig är att min lillstrumpa kommer på besök imorgon och stannar en natt, och då ska vi göra en massa mysiga och trevliga saker tillsammans!
Regnet verkar ju inte vilja sluta, så jag gjorde en liten låtlista som passar bra till vädret... Hade glömt hur mycket jag tycker om 'Purple Rain'. Den brukade gå på repeat i min cd-spelare (alltså på tiden före mp3-spelarna kom) och så sjöng jag med för full hals.
Francoise Hardy
I fucked my american cunt...
Kom att tänka på den här låten när jag pratade med en kompis från London igår...
Har läst så många modebloggar de senaste dagarna att jag känner någon slags sjukdom komma smygande...
oh
no
can't resist...
måste
posta
dagens outfit!!!
Nej...tänker inte göra det. Hade tagit alldeles för stor plats, eftersom jag idag har fjantat runt rummet och provat säkert 10 olika outfits. Gud, det är på tiden att komma ut i riktiga världen snart igen. I can see the light... fredag eftermiddag kommer jag ut ur min grotta (som förövrigt är gudomligt snygg), men framför allt så intas flogsta låghus 63F på lördag!
Pluggmusik
Har kommit på att när man pluggar är ett ypperligt tillfälle att lyssna på en massa musik man har som aldrig hunnit bli genomlyssnad = dubbla kunskaper! Har fastnat för ett franskt electropopband som heter M83. Deras senaste skiva "Saturdays=Youth" är riktigt bra! Nu får jag väl leta upp deras tidigare skivor också!
Säckpipe-semester?
Jag bjuder härmed på den märkligaste upplevelsen i min strandhistoria! En man vandrandes längs stranden spelande på en säckpipa oavbrutet med endast kort paus mellan två stycken. Han spelade riktigt fint, och gick i perfekt takt hela tiden. Måste vara väldigt jobbigt! Började fundera på om han var ute på långvandring och tänkte spela sig fram runt hela Skåne eller något i den vägen. Min fantasi vandrade långväga i alla fall, och jag hade god lust att springa efter honom och fråga vad meningen med det hela var, och vilka reaktioner han fått. Tyvärr så kom han tillbaka efter ca en halvtimme, så han var inte ute på så stor mission som jag hoppats på! Borde kanske inte Blecket ge sig ut på en turné till fots nästa sommar?! Istället för cykelsemester... studentorkestersemester! Det hade nog kunnat ge ooootroligt stor publicitet och stor möjlighet att imponera i nästa kårtege! Hehe!
Architecture In Helsinki
Lyssnade på dom i bilen idag.... me like!
Ups and downs at Roskilde
Man hade gått och väntat på den här veckan i evigheter och förväntningarna är uppe i skyarna. Se allt kul och snyggt folk igen, alla kreativa camp-utsmyckningar och friheten att få skita lite i allt man normalt bryr sig om. Det är en tillfällig fristad där inga normala regler gäller, och är det inte så att 'what happens at roskilde stays at roskilde'? Lite orolig magkänsla var det... ska jag behöva välja vilken kompis jag ska hänga med, eller kan alla hänga tillsammans? Åka tidigt, fixa grymt camp, och sen bara chilla med alla camp-polarna. Den perfekta starten byttes ut till ett litet anti-klimax när vi tågade in 8.15 söndag morgon och hela C och B-camp där vi tänkt bo var fullt, det var ju ingen chans att få in 8-10 tält iaf! Folk var uppgivna och solen gassade, men vi upptäckte att F-camp skulle öppna snart och killarna sprang som fan och fixade plats. Puh! Veckan var räddad, och snart var humöret på topp igen och första ölen öppnad.
Warm-up dagarna fördrevs med att dega när solen var som värst, dricka öl, se något band på pavilion, byta till vin på kvällen, och dansa, dansa, dansa! Svetsa samman gänget lite (blev en grym blandning av folk tycker jag i camp moonlight shadow!!), hälsa på kompisar i andra camp och hitta nya "kompisar", titta på norska nazi-zombie-filmer, bada i den gråbottnade sjön, och turista lite i den svala och sköna domkyrkan där vi fick reda på att kungarna faktiskt ligger i kistorna på riktigt! Dolly gick ut hårt och verkade inte klara riktigt hela veckan för sista dagarna låg hon mest däckad i ett hörn. På något sett blir man aldrig riktigt bakfull heller...inte huvudvärk och illamående som jag skulle haft av en likadan fylla i vanliga fall. Ett dilemma är ju stolarna...dom ryker en efter en, och man undrar verkligen hur många som går åt totalt där!! Man blir mindre och mindre kräsen själv också...första dagarna vill man verkligen sitta i en stol, även om det är då som gräset faktiskt är fräscht, men till slut dimper man ner på vilken tom fläck som helst som man tror att ingen har kissat på i alla fall. Galnaste dagen blev nog måndagen, då Mirre och jag fick i oss 1,5 liter vin + öl och drog runt hela kvällen tillsammans och dansade med mera! Mirre, du är bäst! Tack för all mat jag fick, tusen gånger bättre än köttsoppa på burk! Konstigt nog var det ändå onsdagen som jag mådde riktigt risigt på förmiddagen... blev helt darrig i hela kroppen inne i filmtältet och fick skynda mig ut och stupa på marken. Någon slags brist var det ju, men det är svårt att veta vad... vätskebrist? saltbrist? vitaminer? allt är ju upp och ner!!
Så värt att cykla några min för tre varv i pariserhjulet!!!
Sen var det ju dags för banden... här är några av de bästa:
Favorit i repris: Pete Doherty
Sjätte gången gillt och man trodde att det fanatiska gått ur en, men det var ändå två år sen sist, och mitt 19-åriga jag bubblade upp till ytan igen när man trängdes längst fram vid scenen med tonåringarna. Han spelade många av de finaste låtarna och Sara och jag sjöng med för full hals hela tiden. Enda minus: han skulle kommit in för några låtar till. Saknade 'Breck road lover'.
Coolast: Yeah Yeah Yeah's
Det var inte lika bra som på malmöfestivalen 2006, men om man sett en riktigt grym konsert med ett band kan dom nog aldrig överträffa det, för minnet är bättre än verkligheten. Karen O var också snyggare i kortare hår och hade lite snyggare scenkläder för några år sedan, men ändå den coolaste sångerskan jag vet! Jag vill vara henne eller med henne!
Bäst dans: Röyksopp
Även om vi var jäkligt trötta, och inte såg någonting av scenen, så röjde Sofia och jag på tillsammans med gott humör!!
Band som väckte längtan efter London:
1. The Chap - Ironiska texter, töntiga scenmoves och skitbra låtar. Ska lyssna in mig mer på dem!
2. Friendly Fires - Kul sångare som kunde röra på höfterna, bra ös i hela bandet på scen, dom fick en att vilja dansa!
3. Micachu & The Shapes - Weird band som spelade lite på flaskor och hade pojkig sångerska. Kändes som ett perfekt up-and-coming förband till en grym konsert i London.
Mysigaste: Fleet Foxes
En man på scen med gitarr, skägg och stort rufsigt hår och en underbar stämma. Man vill bara krama honom. Det blev lite tråkigt emellanåt dock, för att jag inte lyssnat jättemycket på dem och låtarna är ganska lika men man har några favoriter. Älskar att dom körde en Fleetwood Mac-låt!!! Deras best of har varit min bilskiva i några veckor och jag tycker dom är jättesköna!!
Mest sommarkänsla: Håkan Hellström
Man har sett honom ett antal gånger, men han är alltid så gullig, full av energi, och man fylls av nostalgi!
Största överraskningen: Lily Allen
Jag har aldrig varit något stort fan, men hon sjunger riktigt bra, och var så gullig, och hög så att ögonen var helt glansiga, man undrade lite om hon skulle fucka up det riktigt, men det klarade sig. Sen hade hon ju riktigt snygg frisyr också.... exakt som min i svart, men hennes var peruk...mitt is the real deal!
Bästa world: Hanggai
Kinesiskt band som var väldigt skumma med konstiga instrument och vääääldigt djupa basstämmor.
Liten besvikelse: Coldplay
Jag lyssnade riktigt mycket på de tre första skivorna och såg fram emot en mysig avslutning på festivalen, och stå och sjunga med, men de finaste låtarna dränktes i allt jävla folk runt omkring som stod och pratade istället, och bara blev intresserade när de nya stora hitsen kom!
Ledsen att jag missade:
Grace Jones - Hade velat se den gamla vältränade divan rocka rockring!
Bästa maten: Vegetariska humous-mackan! Grymt god!
Summa summarum...
En grymt bra festival, med fantastiskt väder hela tiden, och även om man klagade en del så är jag sjukt tacksam att det inte regnade en massa istället. Solbrännan har ju bättrats på en del! Hade dock varigt trevligt om man hittat nån att mysa lite med, man har ju ett så mycket större utbud än man brukar, men är ju jäkligt äcklig när man bara duschat i en spann i en vecka och är tacksam att man inte drog på sig mer sjugor så att säga! Något mer riktigt stort band som Depeche Mode tex kunde kommit, men så här i efterhand är jag ändå väldigt nöjd med banden.
Tack för en grym vecka allihop!! Vi ses nästa år! The trees that whisper in the evening...carried away by a moonlight shadow...
Warm-up dagarna fördrevs med att dega när solen var som värst, dricka öl, se något band på pavilion, byta till vin på kvällen, och dansa, dansa, dansa! Svetsa samman gänget lite (blev en grym blandning av folk tycker jag i camp moonlight shadow!!), hälsa på kompisar i andra camp och hitta nya "kompisar", titta på norska nazi-zombie-filmer, bada i den gråbottnade sjön, och turista lite i den svala och sköna domkyrkan där vi fick reda på att kungarna faktiskt ligger i kistorna på riktigt! Dolly gick ut hårt och verkade inte klara riktigt hela veckan för sista dagarna låg hon mest däckad i ett hörn. På något sett blir man aldrig riktigt bakfull heller...inte huvudvärk och illamående som jag skulle haft av en likadan fylla i vanliga fall. Ett dilemma är ju stolarna...dom ryker en efter en, och man undrar verkligen hur många som går åt totalt där!! Man blir mindre och mindre kräsen själv också...första dagarna vill man verkligen sitta i en stol, även om det är då som gräset faktiskt är fräscht, men till slut dimper man ner på vilken tom fläck som helst som man tror att ingen har kissat på i alla fall. Galnaste dagen blev nog måndagen, då Mirre och jag fick i oss 1,5 liter vin + öl och drog runt hela kvällen tillsammans och dansade med mera! Mirre, du är bäst! Tack för all mat jag fick, tusen gånger bättre än köttsoppa på burk! Konstigt nog var det ändå onsdagen som jag mådde riktigt risigt på förmiddagen... blev helt darrig i hela kroppen inne i filmtältet och fick skynda mig ut och stupa på marken. Någon slags brist var det ju, men det är svårt att veta vad... vätskebrist? saltbrist? vitaminer? allt är ju upp och ner!!
Så värt att cykla några min för tre varv i pariserhjulet!!!
Sen var det ju dags för banden... här är några av de bästa:
Favorit i repris: Pete Doherty
Sjätte gången gillt och man trodde att det fanatiska gått ur en, men det var ändå två år sen sist, och mitt 19-åriga jag bubblade upp till ytan igen när man trängdes längst fram vid scenen med tonåringarna. Han spelade många av de finaste låtarna och Sara och jag sjöng med för full hals hela tiden. Enda minus: han skulle kommit in för några låtar till. Saknade 'Breck road lover'.
Coolast: Yeah Yeah Yeah's
Det var inte lika bra som på malmöfestivalen 2006, men om man sett en riktigt grym konsert med ett band kan dom nog aldrig överträffa det, för minnet är bättre än verkligheten. Karen O var också snyggare i kortare hår och hade lite snyggare scenkläder för några år sedan, men ändå den coolaste sångerskan jag vet! Jag vill vara henne eller med henne!
Bäst dans: Röyksopp
Även om vi var jäkligt trötta, och inte såg någonting av scenen, så röjde Sofia och jag på tillsammans med gott humör!!
Band som väckte längtan efter London:
1. The Chap - Ironiska texter, töntiga scenmoves och skitbra låtar. Ska lyssna in mig mer på dem!
2. Friendly Fires - Kul sångare som kunde röra på höfterna, bra ös i hela bandet på scen, dom fick en att vilja dansa!
3. Micachu & The Shapes - Weird band som spelade lite på flaskor och hade pojkig sångerska. Kändes som ett perfekt up-and-coming förband till en grym konsert i London.
Mysigaste: Fleet Foxes
En man på scen med gitarr, skägg och stort rufsigt hår och en underbar stämma. Man vill bara krama honom. Det blev lite tråkigt emellanåt dock, för att jag inte lyssnat jättemycket på dem och låtarna är ganska lika men man har några favoriter. Älskar att dom körde en Fleetwood Mac-låt!!! Deras best of har varit min bilskiva i några veckor och jag tycker dom är jättesköna!!
Mest sommarkänsla: Håkan Hellström
Man har sett honom ett antal gånger, men han är alltid så gullig, full av energi, och man fylls av nostalgi!
Största överraskningen: Lily Allen
Jag har aldrig varit något stort fan, men hon sjunger riktigt bra, och var så gullig, och hög så att ögonen var helt glansiga, man undrade lite om hon skulle fucka up det riktigt, men det klarade sig. Sen hade hon ju riktigt snygg frisyr också.... exakt som min i svart, men hennes var peruk...mitt is the real deal!
Bästa world: Hanggai
Kinesiskt band som var väldigt skumma med konstiga instrument och vääääldigt djupa basstämmor.
Liten besvikelse: Coldplay
Jag lyssnade riktigt mycket på de tre första skivorna och såg fram emot en mysig avslutning på festivalen, och stå och sjunga med, men de finaste låtarna dränktes i allt jävla folk runt omkring som stod och pratade istället, och bara blev intresserade när de nya stora hitsen kom!
Ledsen att jag missade:
Grace Jones - Hade velat se den gamla vältränade divan rocka rockring!
Bästa maten: Vegetariska humous-mackan! Grymt god!
Summa summarum...
En grymt bra festival, med fantastiskt väder hela tiden, och även om man klagade en del så är jag sjukt tacksam att det inte regnade en massa istället. Solbrännan har ju bättrats på en del! Hade dock varigt trevligt om man hittat nån att mysa lite med, man har ju ett så mycket större utbud än man brukar, men är ju jäkligt äcklig när man bara duschat i en spann i en vecka och är tacksam att man inte drog på sig mer sjugor så att säga! Något mer riktigt stort band som Depeche Mode tex kunde kommit, men så här i efterhand är jag ändå väldigt nöjd med banden.
Tack för en grym vecka allihop!! Vi ses nästa år! The trees that whisper in the evening...carried away by a moonlight shadow...
Roskilde...nu ett definitivt faktum!
Japp! Nu är biljetten inskaffad, och man är 2400 spänn fattigare, men det tror jag helt klart att det kommer bli värt!! Vi lär bli ett skönt gäng i indianlägret med en ståtlig hövdingakrona och en imponerande pipa både röstmässigt och rökmässigt skulle jag tro. Mängder av öl, dans kring datarock-kärror, solskens-slapp och suspekta människor kommer att göra veckan!
Bland artisterna i år har jag inte så många stora favoritartister, men det verkar lovande att kunna hitta några nya favoriter. Det allra bästa sättet att lära känna ett nytt band är att se dem live! Några måsten är självklart urcoola Yeah Yeah Yeah's, roliga Babian, drömska och hypade Fleet Foxes, legenderna i Pet Shop Boys, spännande gamla ikonen Grace Jones, nostalgisk sommar från Håkan Hellström, konstiga The Mars Volta och lite psykedelia från Dungen. Kollar antagligen in The Dodos, Oh no ono, Slipknot, Oasis, Coldplay, Ulf Lundell, Nick Cave and The Bad Seeds och en massa små danska intressanta band också!!
Några jag gärna skulle sett där är dock:
Devendra Banhart, både för hans musik och för att han är jäkligt snygg!
The Horrors - skulle gärna vilja se deras nya psykedeliska image på scen.
Adam Green - det finns ingen som honom! Får hoppas på honom till nästa år eftersom han håller på med ny skiva!
CSS - fattar inte att jag missade dem i London!!
Bob Dylan - han är en legend, och även om alla säger att han bara är en sur gammal gubbe nuförtiden, så vill jag se honom! Att se "I'm not there" på storbild på förra årets festival var en av höjdpunkterna!
Depeche mode - kommer ju till arvika, och hade varit väldigt kul att se!
Både Pete Doherty & Carl Barat kommer till Peace&Love och det skapar ju alltid spekulationer om återföreningar... Men, men jag var ju på den första, så jag kommer inte lida otroligt mycket om det sker!
Devendra Banhart
Karen O (Yeah yeah yeah's)
Adam Green
32 dagar kvar till sommarens höjdpunkt...
