Idag är det svårt att koncentrera sig på växters apikala meristem och vad som är skillnaden på parenkym- och sklarenkymceller. Detta på grund av den stora stormen som råder på facebook och i övriga medier som startade igår.

 

Först blev jag väldigt upprymd under gårdagen när det postades länkar till höger och vänster till "33 orsaker till varför feminism behövs". Nästan alla vänner på facebook verkade positiva till den, och sidan var så tydlig och övertygande att det liksom bubblade upp en slags kamplust, och känslan av: kom igen nu kompisar! nu gör vi något åt det här! Ingen kunde ju förneka att det är såhär det är, och att vi inte vill ha det så.

 

Därtill ploppade det upp ett inlägg från En blommig tekopp som många länkade, om hur American Apparel marknadsför en unisexskjorta väldigt olika för de olika könen. Som kvinna kunde man inte se någon vettig bild alls på hur skjortan skulle se ut i en normal social situation utanför ens eget hem, utan bara i väldigt nakna situationer, typ som att man efter en het sexakt dragit på sig hans skjorta och körde en liten fotosession som efterspel.

 

Det kändes som feministiska dagen, då alla slöt upp för samma sak.

 

 

Sedan kom de lite nedslående efterdyningarna med att länken till 33 anledningar blockerades (anledningen till det återstår att vara oklar, men har hört att det kan vara något antispamskydd eftersom det delades så snabbt, eller att facebook är allmänt antifeministiska som vissa anser, jag vet inte hur det förhåller sig). Jag gick också in och kollade upp några av de sidor som folk i kommentarer nämnde som kvinnoförnedrande och som blivit anmälda som stötande flera gånger, men ändå inte borttagna eftersom de inte strider mot facebooks regler att endast helt nakna könsdelar är sexistiska, men inte om det sitter en liten stjärna eller nåt på en bröstvårta, som ändå visar halva vårtgården. Helt sjuka grupper finns det, som är väldigt nedslående och man förstår inte varför de ska behöva finnas i ett socialt nätverk (tex 'My whore wife' och 'båtar och horor'. Bara namnen är förnedrande. Ordet hora borde inte få användas om någon. Det är ett negativt skällsord, precis som rasistiska tillrop).

 

Efter att En blommig tekopps inlägg uppmärksammats i alla de större medierna följde såklart idag också en mängd mer eller mindre negativa kommentarer på hennes blogg i stil med att 'ni feministkvinnor borde inte vara så känsliga' och 'det finns mycket värre problem i världen, som könsstympning till exempel - svenska kvinnor har inget att klaga över'. Men det var ju just sånt här som '33 anledningar' tog upp så fint... alla saker hänger ihop. Vi måste arbeta för att förbättra på alla punkterna, och bara för att vi kommit längre i Sverige på vissa punkter än i andra delar av världen kan vi inte ge upp och vara nöjda! Precis som i miljödebatten - man kan bli bättre även om man i nuläget är bäst, för det räcker inte!!

 

Vi behöver skänka en tanke varje dag på vad vi kan göra för jämställdheten och miljön i vår vardag. Alla kan göra något! Om vi kan stoppa några bilder från American Apparel genom att dela en länk idag, kan det göra något för kvinnosynen på sikt. Vi kan också ta upp en liten fråga på kafferasten kanske och så ett inspirerande frö hos någon som kanske inte är så påläst och inte insett vilken roll ett litet problem har i det stora hela.

 

 

 

 

 

(phew! Jag har aldrig skrivit något politiskare typ, men det uppstod ett behov att skriva av sig lite... början på en ny era kanske?)

Inte hinna vila mellan aktiviteterna så att tvekan kryper sig på.

Inte fundera sönder en bra grej och vända ut och in på allt utan bara ta det som det kommer.

Inte ifrågasätta allt som finns nu och leta upp varenda lilla grej som skulle kunna vara ett bättre alternativ.

Inte vela mellan vitt skilda val som helt enkelt inte går att kombinera.

Vad skönt det skulle vara att bara kunna vandra på en väg så vacker, att jag vore villig att traska den i några tusen mil.

Men jag har alltid varit en drömmare levande i min egen fantasivärld, som tycker massor av saker är tilltalande. Det är väl något jag får börja acceptera vid det här laget. Jag kommer inte bli något annat, och vill inte vara någon annan. Det hade varit så mycket värre att inte ha några visioner alls!

Hej på dig, le blog!

Nu är äntligen nytt modem fixat, så j*vla skönt! Sedan jul har det varit samma visa varje dag: omstart - 10 min uppkoppling för superviktiga bankärenden och sånt - uppkoppling borta - lika bra att skita i det tills något jätteviktigt dyker upp igen - omstart - 10 min... Jag är så nöjd att det faktiskt var modemet som det var fel på också, för jag är inte precis någon teknisk expert, men efter lite läsande på nätet, inlärning av nya ord och kontakt med kundsupport gjorde jag den kvalificerade gissningen att vi behövde ett nytt modem. Yey! Im da superwoman!!

Så nu kan jag börja posta lite här igen. Inte för att det hände så värst ofta förut, men nu finns i alla fall möjligheten igen. Möjligheter är bra, fast om det finns för många blir det lätt paralyserat tillstånd, och så händer inget alls. Möjligheten att titta på svt play är jag i alla fall glad för! Har hela fem avsnitt att kolla ikapp på Antikrundan ju... ett av mina topp-program über alles!!

Annars är det Sociologi som läses nu och leder mig till nya livsperspektiv och dystra framtidsprofetior, så för att väga upp lite läser jag Europeisk arkitekturhistoria som kvällskurs för att fortfarande kunna se det vackra i världen.

På arkitekturföreläsningarna får man titta på diabilder på vackra byggnader i två timmar i sträck, som

Palladio-villor till exempel. It's like heaven, hehe!

Jag har funderat på tatueringar ett tag nu... Jag blev ännu mer inne på att skaffa en efter julens släktkalas där jag blev väldigt provocerad av mina äldre släktingars diskriminerande attityder mot i stort sett all sorts tatueringar (och personer som bär dem). Tydligen ser det smutsigt ut, och de skulle inte vilja bli serverade på restaurang av någon med tatuering, och tatuerade borde enligt dem inte få jobba i något serviceyrke alls för den delen, så det skulle också vara okej om en arbetsgivare diskriminerar för sådant. Tydligen ser man också ut som en punkare om man har en piercing i ögonbrynet. What?! Och om så är fallet... vad är det för fel på punkare då? Alltså... jag förstår kanske att någon med helkroppstatueringar inte riktigt passar in i ett serviceyrke, för att det är upprörande för en äldre generation och kan vara ganska extremt (det är ju inte som en klädstil som man kan byta just för jobbet), men det finns ju skillnad på motiv och motiv, och upprörs verkligen en normal människa av en liten rätt neutral tatuering på armen? Well, well... nu har jag avreagerat mig lite, så över till lite saker jag tycker är fina!

Det är himla svårt att bestämma sig för vilken av ens ideér som är bäst, vilket ställe som är bäst och så... Jag vet i alla fall vilken stil jag är inne på. Lite diskreta små grejer, inte för grova liksom... lite såhär...

Ett enkelt litet ankare likt detta skulle jag vilja ha på armen, lite klyschigt kanske, men 'i'm a sailor for real'!

Och min främsta idé är att göra en klocka, fast i mer gammeldags stil än den här, med en slags armbandslänk runt om, och visarna ska alltid stå på prick tre (fika-dags)!

De här långkalsingarna, mameluckerna och koftorna ser ju väldigt mysiga och uppiggande ut med alla färger och mönster. Skulle nog göra slappa (och ibland bakfulla) dagar mindre deppiga tror jag!

Nu när det var dags för första hemtentan så tänkte jag att det var viktigt att skapa en bra arbetsplats, så jag la beslag på syrrans rum. En neutral plats för mig, fin utsikt och utan särskilt många distraktioner! Det verkar ju faktiskt ha fungerat ganska bra...

Plugg-proviant är viktigt!

Och en utsikt med möjlighet att blicka ut och söka svaren långt bort i fjärran...

Här är min officiella filmdebut, som jag är oerhört stolt över!

Inspelad av röda laget på Beteendevetarnas nollning i Lund!

Det dignande kakbordet

Nytt på menyn för dagen: Jordgubbs-cheesecake.

Ett lager med cream cheese-bas och hackade jordgubbar i och överst creme fraiche-lager med lite vaniljtouch.

(klicka på bilden för bildkälla)

Nu har jag varit väldigt dum! Har raderat en massa bilder från flickr utan att tänka på att de var länkade till bloggen, och därför inte kommer att kunna visas på bloggen längre när jag raderat dem. Dessutom hade jag inte sparat ner så många av dem i redigerad form på datorn (som jag haft för vana att göra förut), så det blir att göra om allt det jobbet igen om jag ska lägga in dem på nytt i inläggen... FAN! FAN! FAN!

Jag cyklar oftast till jobbet eftersom det är så pass nära, och så finns det ingen bil att låna alla dagar heller. Det är ungefär 8 km och tar 25 min för det mesta, och jag måste ju säga att otrevligare cykelturer kunde man ha! 

Hagestad har fina hus, och fälten ner mot kusten är väldigt vackra både när rapsen blommar och senare med den mer gröngula säden. Det enda minuset är att det verkligen ALLTID blåser!! Bra när man har medvind, men sjukt jobbigt när man får den emot sig och så brukar vinden ofta vända på något mystiskt sätt så att man har motvind åt båda hållen. Jag får ju i alla fall min dags motion och kompenserar lite för alla kakor jag "måste" provsmaka på jobbet...

Som sällskap på cykelturen har jag givetvis min trogna följeslagare iPoden, och just nu lyssnar jag gärna på den senaste skivan med Kurt Vile till exempel.

Det här är Backagården som ligger ungefär mitt emellan Kåseberga och Löderups Strandbad vid sydöstra Skånes kust. Det är en ombyggd gård med presentbutik i gamla stallutrymmen och café med tillbyggt stort mysigt växthus som man kan sitta och fika i. Det är i caféet som jag jobbar. Jag bakar i princip alla bakverk som serveras i vår lockande kakbuffé.

Innanför den lilla dörren inne i hörnet till vänster finns mitt bakkök. Där skapas godsaker som kanel- och kardemummabullar, morotskaka, äppelkaka, rabarber och mynta-cupcakes, tryffelkaka, chokladsnittar och kolasnittar m.m...

Kom dit och fika i sommar för sjutton!!

En sak som hänt är att jag fyllt 24! What?! Hjälp!! var det första jag tänkte när det närmade sig, men när jag tänkt efter lite mer så har jag förlikat mig med tanken, och skulle bli ganska nöjd om folk gissade på att jag är 24 för jag skulle varken vilja se yngre eller äldre ut! Fast jag erkänner att jag blir lite mer nöjd om någon tror att jag är yngre, för det betyder att jag kanske inte behöver oroa mig jättemycket för att huden börjar bli lite rynkig eller slapp eller nåt. Inte för att jag oroar mig för sånt hela dagarna, för det finns bättre saker att koncentrera sig på, men det smyger sig ändå på lite negativa tankar ibland... Inte minst sådana som: Borde jag inte hunnit göra mer i mitt liv när jag nu är så gammal?!

Vissa är hundmänniskor, och andra är kattmänniskor, men jag föredrar kaniner! Det var det enda djur vi fick ha där hemma eftersom mamma är allergiker, och kaniner kan ju vara ute året om.

Jag saknar att ha en kanin att gosa med! Vår sista kanin hette Trolla och blev 9 år. Hon var så fin!

Ulliga gulliga Trolla

Det bästa med kaniner är att köra näsan i deras extra mjuka päls i nacken

Såhär såg vägen förbi vårt hus ut på julafton... meterhöga snödrivor rakt över vägen med jämna mellanrum och blåst, blåst, blåst! = omöjligt för släkten att köra från Lund och Malmö för att fira jul med oss

Pappa skottade oss de 100 meterna bort till mormor för att titta på Kalle Anka och äta julbord

Men det har också funnits fina dagar som passar för promenader

Dimman satte sig i håret

Huset är vinterklätt

Snön gick ända upp till muren på baksidan! Bra för pulkaåkning!

och så kan man sitta på murkanten!

Ett tvärt slut på drivan

I juletider finns det en massa kul pyssel och smarrigheter man vill fixa till! Syrran och jag hade en hel lista, och i alla fall några av punkterna blev också avkryssade, även om resultatet inte alla gånger blir som man tänkt från början...

Jag klippte till några snöflingor att vinterpynta rummet med. Hade kunnat göra hur många som helst! Inspirationen och beskrivning på hur man ska tänka fick jag av Here's looking at me kid.

En lite småskum vana jag lagt mig till med när jag är uttråkad och vill fördriva tiden eller bara sitter och funderar på något är att jag börjar studera hårtopparna och bara måste ta fram en sax och klippa av alla kluvna toppar jag hittar. Det är nästan lite av ett tvångsbeteende.

Dessutom vet nog de flesta som känner mig väl att jag i princip aldrig kan hålla händerna borta från mitt hår. Jag snurrar konstant hårtestar runt fingrarna, kliar mig i hårbottnen eller bara klappar längs hårytan som om det vore ett djur uppe på huvudet. Det hela kan också varieras desto mer nu när jag fått lite längre hår igen. Då kan man knyta knutar i det, fläta flätor och knyta fast pennor om man känner för det!

8 aug,

Efter fikat begav sig Mormorn och hennes tre barnbarn till Borrbys antikvariat för att leta bokskatter. Elin ville väldigt gärna läsa 'Utvandrarna' innan hon åker, men tyvärr fanns den inte.

Jag cyklade hem i skymningen en kväll efter att ha varit i stugan och grillat med mamma och pappa som bodde där just då. Det var en alldeles lugn kväll och dimman hade lagt sig över fälten så att träden avtecknade sig som mystiska figurer allt mer otydliga längre bort. 

Det var liksom något lite kusligt och mystiskt i luften, och det var så väldigt vackert att jag var tvungen att försöka ta en bild. Det är dock omöjligt att fånga ljuset precis som det är!

Jag vet att det varit mycket tyst här på sista tiden och nu blir det en hel massa inlägg på samma gång. Kände inte alls för att skriva något under våren och sedan har jag samlat på mig lite grejer under sommaren. Datorn där hemma är så seg att posta från, så det kommer nu i efterhand!

Den 22 juli var det dags för mammas släkts årliga golftävling. Det är mammas kusiner, våra nästkusiner, och så lite nästkusinsbarn. Ungefär hälften spelar långgolf, och de andra spelar minigolf. Det är nästan en 20-årig tradition nu, och på kvällen är det stor fest. Då ville jag vara lite extra fin och bad min syster göra en inbakad fläta på mig. Hon brukar fläta väldigt fint på sig själv alltid, så jag hade full tillit till henne.