På väg hem från den lyckade tentafests-kvällen på Smålands med riktigt bra dansmusik (electro och old-school hip hop typ) råkade jag ut för en liten olycka. I mitt smått berusade tillstånd och bristen på ljus svängde jag rakt in i en trottarkant i ganska hög fart och skrapade såklart upp knät igen. Så nu kommer jag få ännu ett fult ärr tillsammans med de två jag skaffade förra året. Dessutom hade jag mina finaste strumpbyxor på mig för första gången och jag vet inte om de finns kvar så att man kan skaffa nya. I all min eländighet satt jag och tvättade sår med tårarna skvalande i säkert en halvtimme, och det blir liksom så att man passar på att gråta för allt jobbigt som hänt på sistone när man ändå håller på, och efteråt känns det mycket bättre!