Man hade gått och väntat på den här veckan i evigheter och förväntningarna är uppe i skyarna. Se allt kul och snyggt folk igen, alla kreativa camp-utsmyckningar och friheten att få skita lite i allt man normalt bryr sig om. Det är en tillfällig fristad där inga normala regler gäller, och är det inte så att 'what happens at roskilde stays at roskilde'? Lite orolig magkänsla var det... ska jag behöva välja vilken kompis jag ska hänga med, eller kan alla hänga tillsammans? Åka tidigt, fixa grymt camp, och sen bara chilla med alla camp-polarna. Den perfekta starten byttes ut till ett litet anti-klimax när vi tågade in 8.15 söndag morgon och hela C och B-camp där vi tänkt bo var fullt, det var ju ingen chans att få in 8-10 tält iaf! Folk var uppgivna och solen gassade, men vi upptäckte att F-camp skulle öppna snart och killarna sprang som fan och fixade plats. Puh! Veckan var räddad, och snart var humöret på topp igen och första ölen öppnad.

Warm-up dagarna fördrevs med att dega när solen var som värst, dricka öl, se något band på pavilion, byta till vin på kvällen, och dansa, dansa, dansa!  Svetsa samman gänget lite (blev en grym blandning av folk tycker jag i camp moonlight shadow!!), hälsa på kompisar i andra camp och hitta nya "kompisar", titta på norska nazi-zombie-filmer, bada i den gråbottnade sjön, och turista lite i den svala och sköna domkyrkan där vi fick reda på att kungarna faktiskt ligger i kistorna på riktigt! Dolly gick ut hårt och verkade inte klara riktigt hela veckan för sista dagarna låg hon mest däckad i ett hörn. På något sett blir man aldrig riktigt bakfull heller...inte huvudvärk och illamående som jag skulle haft av en likadan fylla i vanliga fall. Ett dilemma är ju stolarna...dom ryker en efter en, och man undrar verkligen hur många som går åt totalt där!! Man blir mindre och mindre kräsen själv också...första dagarna vill man verkligen sitta i en stol, även om det är då som gräset faktiskt är fräscht, men till slut dimper man ner på vilken tom fläck som helst som man tror att ingen har kissat på i alla fall. Galnaste dagen blev nog måndagen, då Mirre och jag fick i oss 1,5 liter vin + öl och drog runt hela kvällen tillsammans och dansade med mera! Mirre, du är bäst! Tack för all mat jag fick, tusen gånger bättre än köttsoppa på burk! Konstigt nog var det ändå onsdagen som jag mådde riktigt risigt på förmiddagen... blev helt darrig i hela kroppen inne i filmtältet och fick skynda mig ut och stupa på marken. Någon slags brist var det ju, men det är svårt att veta vad... vätskebrist? saltbrist? vitaminer? allt är ju upp och ner!!

    
Så värt att cykla några min för tre varv i pariserhjulet!!!


Sen var det ju dags för banden... här är några av de bästa:

Favorit i repris: Pete Doherty
Sjätte gången gillt och man trodde att det fanatiska gått ur en, men det var ändå två år sen sist, och mitt 19-åriga jag bubblade upp till ytan igen när man trängdes längst fram vid scenen med tonåringarna. Han spelade många av de finaste låtarna och Sara och jag sjöng med för full hals hela tiden. Enda minus: han skulle kommit in för några låtar till. Saknade 'Breck road lover'.

Coolast: Yeah Yeah Yeah's
Det var inte lika bra som på malmöfestivalen 2006, men om man sett en riktigt grym konsert med ett band kan dom nog aldrig överträffa det, för minnet är bättre än verkligheten. Karen O var också snyggare i kortare hår och hade lite snyggare scenkläder för några år sedan, men ändå den coolaste sångerskan jag vet! Jag vill vara henne eller med henne! 

Bäst dans: Röyksopp
Även om vi var jäkligt trötta, och inte såg någonting av scenen, så röjde Sofia och jag på tillsammans med gott humör!!
 
Band som väckte längtan efter London:
1. The Chap - Ironiska texter, töntiga scenmoves och skitbra låtar. Ska lyssna in mig mer på dem!
2. Friendly Fires - Kul sångare som kunde röra på höfterna, bra ös i hela bandet på scen, dom fick en att vilja dansa!
3. Micachu & The Shapes - Weird band som spelade lite på flaskor och hade pojkig sångerska. Kändes som ett perfekt up-and-coming förband till en grym konsert i London.

Mysigaste: Fleet Foxes
En man på scen med gitarr, skägg och stort rufsigt hår och en underbar stämma. Man vill bara krama honom. Det blev lite tråkigt emellanåt dock, för att jag inte lyssnat jättemycket på dem och låtarna är ganska lika men man har några favoriter. Älskar att dom körde en Fleetwood Mac-låt!!! Deras best of har varit min bilskiva i några veckor och jag tycker dom är jättesköna!!

Mest sommarkänsla: Håkan Hellström
Man har sett honom ett antal gånger, men han är alltid så gullig, full av energi, och man fylls av nostalgi!

Största överraskningen: Lily Allen
Jag har aldrig varit något stort fan, men hon sjunger riktigt bra, och var så gullig, och hög så att ögonen var helt glansiga, man undrade lite om hon skulle fucka up det riktigt, men det klarade sig. Sen hade hon ju riktigt snygg frisyr också.... exakt som min i svart, men hennes var peruk...mitt is the real deal!

Bästa world: Hanggai
Kinesiskt band som var väldigt skumma med konstiga instrument och vääääldigt djupa basstämmor.

Liten besvikelse: Coldplay
Jag lyssnade riktigt mycket på de tre första skivorna och såg fram emot en mysig avslutning på festivalen, och stå och sjunga med, men de finaste låtarna dränktes i allt jävla folk runt omkring som stod och pratade istället, och bara blev intresserade när de nya stora hitsen kom!

Ledsen att jag missade:
Grace Jones - Hade velat se den gamla vältränade divan rocka rockring!


Bästa maten: Vegetariska humous-mackan! Grymt god!

Summa summarum...
En grymt bra festival, med fantastiskt väder hela tiden, och även om man klagade en del så är jag sjukt tacksam att det inte regnade en massa istället. Solbrännan har ju bättrats på en del! Hade dock varigt trevligt om man hittat nån att mysa lite med, man har ju ett så mycket större utbud än man brukar, men är ju jäkligt äcklig när man bara duschat i en spann i en vecka och är tacksam att man inte drog på sig mer sjugor så att säga! Något mer riktigt stort band som Depeche Mode tex kunde kommit, men så här i efterhand är jag ändå väldigt nöjd med banden.

Tack för en grym vecka allihop!! Vi ses nästa år! The trees that whisper in the evening...carried away by a moonlight shadow...