Inte hinna vila mellan aktiviteterna så att tvekan kryper sig på.

Inte fundera sönder en bra grej och vända ut och in på allt utan bara ta det som det kommer.

Inte ifrågasätta allt som finns nu och leta upp varenda lilla grej som skulle kunna vara ett bättre alternativ.

Inte vela mellan vitt skilda val som helt enkelt inte går att kombinera.

Vad skönt det skulle vara att bara kunna vandra på en väg så vacker, att jag vore villig att traska den i några tusen mil.

Men jag har alltid varit en drömmare levande i min egen fantasivärld, som tycker massor av saker är tilltalande. Det är väl något jag får börja acceptera vid det här laget. Jag kommer inte bli något annat, och vill inte vara någon annan. Det hade varit så mycket värre att inte ha några visioner alls!