Det var lite nervöst precis före vi ringde på hos farmor och farfar, för farmor är dement och det blir värre och värre, så eftersom vi inte är där så ofta vet man ju inte om hon kommer att känna igen en. Det blev dock en väldigt trevlig dag, även om hon börjar prata på finska ibland när hon inte kommer på vad hon ska säga, och blandar ihop vem som hör till vilken familj i släkten. 

   Vi var fler samlade från släkten än det varit på väldigt länge! Både farbror Pekka och faster Pirkko var där med sina respektive, och kusin Jennifer som blivit hela 14 år och verkade ha kommit över fjortisperioden, färgat håret rött och hade bestämt sig för att gå estetisk musik på gymnasiet minsann. Me approve, men det är väldigt svårt att komma på något att prata om med 14-åringar tycker jag! Jag kommer inte alls ihåg hur det var, och jag kunde väl knappt prata ens med jämnåriga på den tiden för jag var rätt blyg.. Det känns så himla tråkigt att börja fråga hur det går i skolan och sånt där, då känner man sig ju urgammal!