Mamma: Vet du vem jag precis såg på tv?

Jag: Neeej... (hmm...vad lurig hon låter... någon jag känner?)

M: Din idol Pete, vad var det nu... D nånting...

J: Pete Doherty (Dockerty)

M: Ja så uttalade dom det! (uppenbarligen stolt över att visste vem det var söm dök upp i rutan)

J: Han hade spelat i Sthlm eller?

M: Ja, det var en liten intervju med honom, tydligen så var det speciellt att de fick en intervju. Men särskilt snygg var han ju inte?!! Han satt bara och rökte hela tiden och såg väldigt sliten ut!

J: Jo, han var ju snyggare när han var lite yngre...innan han började med drogerna... Man blir väl fort sliten av det där...

M: Ja jag tänkte bara att du kanske ville se intervjun! Den skulle finnas i längre version på ABC's hemsida!

Tack, tack mamma! Mycket omtänksamt av dig!!

Över 10 år sedan... ung och oförstörd! 

Nuförtiden: Dålig hy, stripigt hår och ser oftast så trött och sliten ut, blicken är liksom lite tom som om inget spelar någon roll längre. En väldigt sorglig syn faktiskt, för han verkar ha förlorat mycket av sin busiga charmighet! Har lagt på sig en hel del också, men det är bara bra, för då knarkar han antagligen inte lika mycket längre, och kan fortsätta leva och skapa musik...

Albion - en av hans finaste låtar, i alla fall som finns på spotify... finare är när han spelar solo akustiskt (session-skivorna 'Acousticalullaby' och 'Untitled' rekommenderas!), eller med Carl och Libertines förstås...! Don't look back into the sun var den första låten jag hörde med dem, och den gör mig alltid glad!!